Utan vaknätter som följd av oron och ångesten.
Utan prestationsångest.
Utan tvång.
Klockan är snart två. 02, alltså är det julafton nu.
Jag känner fortfarande inte någonting, ingen form
av julfrid, lättnad, ingen paus i vardagen.
Bara nattsvart, oroligt och ångestfyllt.
Någon krafsade på min dörr nyss, det innebär att
morgonklappen är placerad i julstrumpan som lilla-
syster satte upp, åt mig, innan hon gick och la sig.
En sån där julstrumpa ni vet som många hade som små,
en stor röd sak med en nalle som tittar upp ur öppningen.
Mamma tyckte jag skulle sova för fyra timmar sedan,
vid tio. När hon och de andra gick och la sig. För att jag
skulle orka med morgondagen sa hon.
Det gick ju bra, fyra timmar har passerat och fortfarande
sitter jag käpprätt i sängen och försöker stilla stormen
i min mage och skingra ångestsuset i huvudet.
Det har blivit massa bilder i natt, jag väljer mellan
vilken av tre jag vill lägga upp men kommer ingenstans
så det får bli alla tre.
Tomten, jag vill ha en riktig jul.
En sån som man har när man är liten.
1 kommentar:
Fina bilder!
Sömn är överskattat, julen är överskattad. Det är 365 dagar på ett år och julafton är bara en av dem. Jag kan räkna upp minst fem dagar på det här året som gått som varit bättre än jul, så det så :*
Skicka en kommentar