Är Det Mörkret, Är Det Stressen, Är Det Vintern, Är Det Stockholm , Eller Livet?

Det är som att allt går på automatik,
utan syfte eller strävan,
utan vilja och/eller lust.
Utan bara för att.
Grått
Grå tankar i en grå miljö i ett grått Stockholm
i blaskgråa december
-8/12

__________________________________________________________

Min mediciner fungerar inte riktigt längre. Maxdosen på flytande två
kvällar i rad. Igår tog det mig 4timmar innan jag lyckades somna,
idag passerade nyss den sjätte timmen. Jag är fortfarande vaken.
Fortfarande pigg.

Jag slipper panikgråten och ångestklumpen i magen som fyllt de
senaste veckornas nätter. Det är allt och det är ganska mycket,
men inte tillräckligt.

Jag sitter lik som och vakar. Jag vet inte vad jag vakar över
och/eller vad jag väntar på. Allt jag vet är det jag känner och
det jag känner är ett stilla lugn. Ett vaksamt lugn, utan krav
på att ta mig för något och inte heller lust att göra det.
En stilla vaka i ensamhet, tyst och lugn ensamhet. Utan andnöd.

Amanda, du är en en krigare. Inte ens när du sover så
sover du på riktigt. Du är alltid på helspänn. Alltid.
Jag vill knappt ens veta vad du har i bagaget, jag vet
inte om jag vill se vad du har sett.
Men, du är trygg här, du kan slappna av, och världen
kommer inte gå under även om du inte vakar över den.
- Sue, hösten -05

Det är fyra år sen. Fyra år sen hon sa det.
Hennes ord känns fortfarande tämligen aktuellt.

Men, kanske är det sådan jag är. En uppesittare, en sån som kan
sitta uppe och vänta på vad som helst, utan oro och utan rastlöshet.
Jag tar allt med ett stilla lugn, kanske är det theralenet som spökar
med mig. Som gör mig lugn, sansad och fridfull.
Förmodligen.
Förmodligen är det så.

Är det mörkret, är det stressen, är det vintern, är det Stockholm

, eller livet?
Jag är en av alla dom som tagit lycka, i sinom tid, för givet,
sen jag var barn.
Jag är en av alla dom som varit barn, men sen glömt bort den färdigheten.
Jag är en av alla dom som skyller sina sorger på den här planeten,
och den här stan.
Och jag vill vara mer för Dig inatt.

Men ibland så är jag fast.
Kan Du känna likadant?
Att allt man gör är bara plast
och faktiskt föga intressant.

Och är jag ensam på en söndag blir jag dum,
och mörkrädd mitt på dan.
Måste bort från tysta rum,
och är Du hyfsat likadan
kan vi gå vilse genom stan