Would You Miss Me If I Just Gave It All Up?

Nära, nära. Jag vill vara nära.
Behöver vara nära, tätt, tätt intill.
Bar hud, hud mot hud.
Läppar mot läppar, mjuka kyssar.
Jag går i bitar av den här ensamheten,
ångesten äter på mig inifrån.

Jag behöver någons famn att krypa ihop i,
någons bröst att vila mot,
någons trygghetsdoft i mina näsborrar.
Nära nära nära, tätt intill, hud mot hud
fingertoppslekar över bar hud,
fina ord, tindrande ögon och leenden.

Värme, jag behöver känna värmen
av någons annan kropp mot min.

Jag bryr mig inte riktigt om vem,
eller egentligen gör jag väl det,
men inte just nu.
Närheten, jag behöver den,
det här fungerar inte riktigt längre.

Mjukt, ömt och breathtaking.
En trygg famn och doften av något annat
än sprit, ångest och mardrömssvett.

____________________________________________________

Det blev två nya böcker, Slash och Marked
och jag går under jord fram tills på måndag.
Mobilen stänger jag av, jag är inte död död,
jag är levande död och försöker stanna där.
Allt känns för mycket, för hårt, för intensivt
och jag orkar verkligen inte.
Men om jag inte visste att det blir lättare så fort det blir ljusare,
då skulle jag utan minsta tvekan göra om samma saker som för
fyra år sen.