Tonight tonight the stars are bright
The world is made of glass and ice
Himlen brinner nu,
den är inte svart, det råder i mörker i allt som är,
inte i natt.
Marken är vit, skogen är vit, alla saker är vita
och i skenet från gatulamporna glittrar hela alltet
som i en saga där allt har ett lyckligt slut.
Barnen var ute och lekte när jag kom hem från skolan,
luften var fylld av glädjeskrik, skratt, glädje och gemenskap
från påpälsade rödnästa barn i pulkabacken med de största
leendena på läpparna.
Jag trotsade kylan och öppnade fönstret och lyssnade på livet.
Vinden viner där ute i sagolandskapet, glittersnön slungas mot
mitt fönster och avger mjuka dunsar när de träffar glaset.
Jag är inte ensam, världen lever, den är lika vild och naturlig
och vacker och övernaturlig och impulsiv som alla vänner jag
någon gång haft och fortfarande har, som jag håller väldigt kärt.
Trygghet flödar in i min sfär var gång de mjuka dunsarna ljuder.
Och för första gången sen det här mörkret, tristessen och
gråheten drabbade mig när senhösten kom och omvärlden
blev tom, så känner jag mig lugn i enbart mitt eget sällskap.
Ingen rädsla, ingen tärande ångest, inga otröstliga tårar,
ingen skrikande panik och ingen längtan efter att få försvinna.
Jag är trött, och lugn, och klockan har inte ens passerat tolv.
För första gången sen mörkret trängde sig på kan jag sova
utan orosklumpen så nära inpå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar