Lika tom, lika orkeslös, lika gråtfärdig, lika ångestfylld.
Lika förbannat trött på livet.
Och nu har jag en förjävlig huvudvärk också.
Min kropp går sönder. Jag kan dra i huden, åt två olika håll
och den liksom spricker, det är små hål överallt nu för jag var
väldigt fascinerad över detta fenomen varje gång jag vaknade
med mardrömsångest och kliande i fingrarna.
Mamma handlade hem vanilj yoghurt och röd grape åt mig,
jag blev glad och har tjockat i mig en stor skål med det.
När jag satte på min mobil så plingade det till flera gånger
med sms med frågor om hur det var med mig och varför
jag inte var i skolan. Jag blev glad och grät, grät massor,
överrumplad över att det märktes att jag inte var i skolan
och att folk brydde sig om det. Fina människor<3
Jag tror inte att jag uppskattar och litar på mina vänner
så mycket som jag borde.
Jag avskyr vintern, mörkret.
Ge mig snö, massor av snö, jag vill ha en vit jul,
en vit vinter, men liv och rörelse och ingen jävla
tomhetsångest och mardrömmar och bråk.
Jag vill vara lycklig eller i alla fall glad.
Jag vill ha kärlek, känna kärlek, vara nära,
glad och lycklig och det ska vara fort, intensivt,
som om det inte finns någon morgondag.
Ge mig trygghet och galenskap
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar