You Don't Wanna Know Me When I'm Lonely

Precis så.
För vem sjutton vill att jag ska vända
mig till denna och berätta om saker
jag gjort?
Vem vill att jag ska söka stöd hos
denna?

Därför vänder jag mig inte till någon speciell.

Min hals svider, mina näsa är egentäppt,
jag ser suddigt, mina ögon är blodsprängda,
mina knogar ömmar och min kropp skakar.
Min lillasysters godis är borta, mammas
glass är borta, remouladsåsen är borta,
jordnötssmöret är borta och mer är borta som
jag inte minns. Det är så tomt i kylskåpet nu.

Att falla verkar vara min specialitet
men att tappa kontrollen vill jag inte göra
till en specialitet.
Jag är rädd för mig själv, jag vet inte varför
jag gjorde det, jag minns inte och jag minns
inga klockslag heller.
Bakslag så det skriker om det.

Puss, nu måste jag försöka sova så jag iaf
får tre timmars sömn. Lite fräsch måste
man ju vara när man möter föräldrar och
beger sig till skolan
Det som inte syns, det har inte skett.