- T, från andra sidan rummet (sms)
"Det liksom lyser om dig att du tagit något"
- N, på lunchen.
"Oj, förlåt! Jag liksom fastande i dina bottenlösa brunnar"
- L
"Du gjorde något med munnen som du inte brukar göra,
då förstod jag. Det var bara en fråga om vad"
- M, i morse.
Jag är lugn och fin som en filbunke och har varit det
hela tiden. Visst, spänd&stel, lätt förvirring, lättskrämd,
lite orolig och det där med käkarna.
Började dagen, när jag väl kom till skolan, (en halvtimme
innan lunch, träffade Mimmi innan) med att titta Kristina
rakt i ögonen. Hon stannade av en halvsekund, ansikts-
dragen visade småsmåsmå tecken på någon form av
något som jag skulle klassa som medlidande/tycka-synd-om
när hon efter det kortkorta avbrottet fortsatte prata.
Helena sökte upp mig för (betyg)samtal efter att hon
officiellt hade haft det sista för den här lektionen.
Hon pratade lugnt och sansat och ganska tyst,
som om hon var rädd att något skulle hända annars.
Typ att jag skulle, jag vet inte, totalt breakdown.
Hon frågade om hur jag mådde, visade tecken på
någon form av medlidande, sorg, eller annat.
Det var, och är, så svårt att definiera andras känslor.
Alla andra lärare har betett sig likadant, sorg eller
något liknade i blicken som tyder på att känna för någon,
svaga leenden.
Det spelade ingen roll om jag tittade dem rakt i ögonen
och sa sanningen. De ändrats inte annat än att deras
beteenden förstärktes.
Vad är det som hänt med de kära lärarna?
Jen matade mig med soppan när jag inte orkade mer,
trugade och höll på, jag fick i mig nästan en hel skål!
Mimmi köpte blåbärs soppa åt mig i morse, toppen bäst.
Tove bjöd på massa omtanke.
Flickorna på leenden, skratt, hänsyn och inget dömande.
Ingen hindrade mig, de visade vad de kände men inte mer.
Jag tror jag har de bästa av det bästa nu,
lyckats sålla bort dem som inte gör mig gott på något sätt
eller som är bra men har något som är FÖR dumt.
Mitt i allt så ser jag att jag i alla fall har super duper fina
vänner och det är ju inte så lite det!
Btw, så illa kan det inte vara som alla har gett sken av.
Nyss ätit middag med tefaten och familjen där blickar
möte blickar och inte spelade det någon roll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar