Ett svek är alltid ett svek.
Svek leder alltid till besvikelse.
Att svika leder till att ta emot besvikelse.
Och det gör förbannat ont att möta
besvikna ögon.
Jag vet inte om jag kan.
Jag vill så gärna och det gör så ont
att möta
de här besvikna ögonen,
de där tröttsamma suckarna.
Besvikelsen på mig själv för att jag
vet att jag svek gör nästan ondare
än hennes besvikelse.
Den där orosångesten äter på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar