Here We Go Again

Here we go again.
Hårt och andlöst och..
och breathtaking.
Helt otroligt brutalt breathtaking.

Men jag tror att det kan bli bra,
riktigt bra.
Hon ställer krav men kräver inte att
det ska ske på en gång och inte heller
att jag ska lyckas. Bara att jag ska
försöka. Små steg i taget.

Allt känns så enkelt, så avslappnat.
Inte krystat, pinsamt och nervöst.
Eller jo lite nervöst men knappt
märkbart.

Det kommer blir otroligt hårt och svårt,
det kommer krävas så sjukt mycket av mig.
Jag har ingen aning om ifall jag kommer
klara det. Jag fastnade fort, det gjorde jag.
Men jag har stöttning, hon är fin, mina vänner
är fina.
I can do it. Om inte för mig själv så för att
att få behålla det fina i mitt liv.

"Och varje gång du behöver det
kommer jag finnas där.
Tack, som sagt betyder
det mkt..mer än du kan ana.<3"

"<3<3du betyder för mig så
klart att jag kommer finnas..när
jag inte är med dig är jag bara
ett samtal bort, bara lyfta luren
och ringa:)

Massa pussar på dig,
finfina amanda<3"

Lyckas jag inte är jag nog dum i huvudet.
Kasta bort bra saker är jag duktig på
men det är känns för fint.