Jag hittar nya sätt,
nya sätt att tränga undan tristessen, det grå,
det som gör ont, så förbannat ont.
Nya sätt att söka kickar, nå kickar, få kickar.
Adrenalinkickar.
19? -jag minns inte-, kalla mig vad du vill.
11, så kan det gå.
18, ja, så kan det också gå.
ettor och nollor, hoppsan hejsan och puss på näsan.
Saker och ting börjar vända nu.
Impulsiviteten och galenskapen flödar fritt
och jag har känslor igen,
jag är en konstant bergochdalbana
och jag _njuter_ av det.
Det destruktiva känns inte destruktivt alls,
det rör mig inte i ryggen eller ens i lilltån,
-fast att jag lever ut det mer än vad som över huvud taget borde
vara möjligt. Det är nog lite av ett under att jag fortfarande lever
Jag balanserar på gränsen
med lyckorus kittlande i magen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar