Varför ska det vara så svårt?

Jag förstår inte hur frustrationen kan sätta sig så djupt,
att jag kan bli så arg, så äcklad.
Jag borde väl inte inte bli det, egentligen.
Men jag kan verkligen inte rå för det.

Hatat sitter för djupt,
Äckelkänslan likaså.

Men det jag inte tycker om och som gör mig än mer
frustrerad, arg och rent ut sagt förbannad är
att jag låter det gå ut över människan det rör sig om,
att jag blir äcklad av människan så till den grad
att jag blir fysiskt illamående.

Alla har vi vår historia, javisst.
Men det stör mig så förbannat att jag har svårt,
så förbannat svårt,
att se det som just det,
historia.