"Minnen från förr hinner alltid ikapp"

"minnen från förr hinner alltid ifatt
och all din kärlek kan aldrig bära hennes tyngd
och varje gång vinner svart blank vinter is
en stulen bil kan ta dig bort från stadens ljus
men ingen tid kan läka dig nu"
- Lasse Lindh

Hur blev allt så otroligt svårt,
så ångestladdat, så tungt att bära?

"Det löser sig"
"Det går över"
"Så farligt är det ju inte"
Jo tjena.
För mig gör det till och med ont att andas och
jag klarar verkligen inte av vissa saker.
Hejdlös gråt, blytung ångest, panik.

Varför slutade jag med mina mediciner?
Det är över två veckor sen nu och det känns
som världens misstag men jag vill inte gå tillbaka,
inte nu.

"Minnen från förr hinner alltid ikapp"
Borde kanske lära mig det,
acceptera det,
lära mig att leva med det,
hantera det.
Men, alltid dessa men,
vissa saker går bara inte.