Långa Nätter

Ensamheten har aldrig varit en vän
men jag kan inte låta bli att undra
när jag ska kunna ta ensamheten i handen
och sluta fred.

Undra om kriget någonsin kommer få ett slut,
om någon kommer höja den vita flaggan
och be om vapenvila och få till stånd ett uppehåll.

Om rädslan någonsin kommer sluta lamslå mig
när jag lägger mig till rätta, själv, på en 120cms
bred mjuk yta för att inta en natts vila som aldrig
infinner sig.

Om ensamhetens långa klor någonsin kommer
sluta pressa sig mot struphuvudet och kväva
andetagen och göra det svårt att finnas till.
Om jag någonsin inte kommer behöva kriga
med tabletter och alkohol till sista droppen
och dimma läger sig över slagfältet.

Om jag någonsin kommer lära mig att härda ut,
om det någonsin sker ett mirakel och det inte
längre finns något att härda ut.