Jag har ärrad tunga efter
för många dagar, nätter, dygn
i mani och vakenhet.
Jag är randig, rutig och prickig
efter för många år av
kaos under huden.
Min organ bär spår efter
för många dagar, nätter, dygn, månader, år
med dimma i ögonen.
Ingenting kommer någonsin bli
som det har varit,
som förr,
som innan allt.
Det har jag med säkerhet sett till.
Men jag andas,
jag andas stadigt.
Andetag sviker inte längre,
benen viker sig inte under mig.
Fast mark under fötterna
och tydliga konturer.
Jag har överlevt
och jag har lycka i stegen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Bra mandi! Det är du värd. Helt klart. Du är värd all livets lycka!
Det är bra att all inte är som förrut, du har gjort en skillnad och det är det bästa avtrycket i världen man kan göra. puss på dig. jag borde inte skriva mer, för jag håller just nu på att förändra framtiden jag med.. puss
..älskade tove<3
Skicka en kommentar