tisdag, februari 23, 2010

pusspusspuss

Att stå ensam inför smärta är alltid svårt.
Att stå ensam inför också osäkerhet är
snäppet svårare.

Klarar det, det gör jag.
Jag har ingen annan än mig själv att skylla,
om så skulle vara fallet, ändå.

Det är trevligt att hur långt jag än kommer
från mitt förra liv, mina gamla dumheter,
så hinner det alltid ikapp och träffar
som en kniv i ryggen.
Oförberett, smärtsamt och ofta med en
förmåga att förstöra allt.

Sova/försöka sova lär bli trevligt,
men utmaningar och erfarenheter
är alltid trevligt.
PUSS

Inga kommentarer: