tisdag, november 17, 2009

I Was The Anonymous Author Of My Own Nightmares

Miljoner små hjärnspöken i mitt rum, mitt huvud, min värld.
Sådana som tränger sig på, näranäranära,
och känns så där otroligt jobbigt mycket.

I know they think I'm crazy
But everything I am, is everything I was taught to be


Smög mig ner och tog en cigg, fast jag inte fick.
Hämtade en medicinkopp med hostmedicin så
kanske jag inte vaknar av att jag inte får luft och
hostar sönder lungorna tills jag spyr.
Och en annan kopp med Martini, en liten.
Jag är ju duktig nu, eller jag ska försöka vara det.
Inte låta hjärnspökena och mina fantasifoster ta
överhanden, inte låta det bli verkligt verkligt,
istället acceptera att det finns där, får finnas där,
låta det bli en del av periferin.

I`ve been walking around all day, thinking
I think i have a problem, I think I think too much
I`ve been tought to hold back my tears and avoid them
But you`ve made pain into something I could touch


Ingen skola för mig imorgon,
orken finns inte riktigt där. Inte till att åka dit
enbart för KV i vilket fall.
Besök på BUP väntar imorgon eftermiddag,
14:00 med mamma, tanten och överläkaren.

The rain falls on your days
giving you a reason for mysterious ways
behind doors the darkness falls
you pour a cup of cofee, and get talking walls

Inga kommentarer: