pusspusspuss

Att stå ensam inför smärta är alltid svårt.
Att stå ensam inför också osäkerhet är
snäppet svårare.

Klarar det, det gör jag.
Jag har ingen annan än mig själv att skylla,
om så skulle vara fallet, ändå.

Det är trevligt att hur långt jag än kommer
från mitt förra liv, mina gamla dumheter,
så hinner det alltid ikapp och träffar
som en kniv i ryggen.
Oförberett, smärtsamt och ofta med en
förmåga att förstöra allt.

Sova/försöka sova lär bli trevligt,
men utmaningar och erfarenheter
är alltid trevligt.
PUSS

Catch Me As I Fall

You can catch me as I'm falling
with just the look in your eyes,
just by those eyes of yours'
you can make the pain go away.


You got the power 
to make me
whole.


I want to rest
in your arms
for the rest of my life,
in eternity,
and just 
breath you in,
be surrounded by your safety,
feel safe.

I want to be encircled by all
that is you,
feel your warm breath against my forehead,
your lips pressed to mine
and those assuring words in my ear
that the monsters aren't for real,
that you will always be by my side,
thorough all the up's and down's.


And those eyes of yours,
all that compassion,
all that love.


All those nights of pain you,
just by being near,
turn in to something endurable.

Jag älskar dig.

Monsters Calling My Name

Skogen, träden, marken,
fick ta min sorg, igen.
Eller nej, inte sorg, sorgen har lämnat mig.
Råångest, panikskrik, tårar, hulkningar,
hallucinationer, självförakt, självhat,
är återigen det enda som finns.

Crawling through this world as disease flows through my veins
I look into myself, but my own heart has been changed
I can't go on like this, I loathe all I've become

Jag är rädd, har jag förlorat mig själv
i min rädsla för att vara fel, göra fel?
Hon kallade mig attentionwhore,
var det det simpla ordet i återupprepning
som fick mig att gå tillbaka, sluta mig i mig själv.

Aldrig har jag haft så många att vända mig till
och samtidigt känt mig så ensam.

Jag han inte mer än hem innan orden,
de hårda orden,
anföll från alla håll och kanter.
Fel. Allt var fel. Igen.
Återigen hade jag gjort fel.
"Du måste lära dig att tänka,
det fungerar inte att du är så här.
Du måste tänka på oss och allt vi
gör för dig"Skrik. Hårda ord. Mördande blickar.
Hatiska blickar.

Det verkar bara vara jag som ser det,
ingen bekräftar någonsin min uppfattning.
Jag överdriver, ser saker som egentligen
inte är där, vänder saker till min "fördel",
kräver uppmärksamhet, ljuger och
manipulerar.
Jag vet inte vad jag ska tro.
Jag tvivlar på min
uppfattningsförmåga,
verklighetsuppfattning,
mina ögon, öron och känsel.

Självföraktet liksom slukar mig.
Jag vet inte ut eller in,
jag vet inte vad som är sant och vad som är falskt,
jag vet inte vad som är verklighet och vad som är
hjärnspöken,
jag vet inte om någon finns där eller om det är fantasifoster.
Jag vet inte om jag sitter i min säng eller om jag pskosar ur
i en bältsäng.

immobilized by my fear
and soon to be blinded by tears
i can stop the pain if i will it all away

Jag vågar inte höra av mig till någon,
för jag vet inte om det är okej och jag
vet inte om det är på riktigt och jag vet
inte om de nära, T, F och M, är verkliga
och jag är otroligt osäker på om jag existerar.
(och jag vill inte, villintevillintevillinte, göra fel
igen och jag vill inte vara fel och jag vill inte,
jag bara vill inte)

catch me as i fall
say you're here and it's all over now

I'd Rather Bleed With Cuts Of Love Than Live Without Any Scars

I need your patience and guidance
And all your lovin' and more.

When thunder rolls through my life
Will you be able to weather the storm?

Osäkerhet har alltid dunklat tilliten,
alltid gjort den ofullständig.
Dunkla rum.
Diffusa kontakter med omgivningen.
Jag vill tro,
jag vill inte hamna under tvivlets styre.
Jag vill våga, våga ge, våga ta, våga lita.
Våga allt, våga uttala mig, våga chansa.
Våga sätta ord på det som känns.

Baby, can I trust this?
Or do all things end?

So tell me when you look in my eyes
Can you share all the pain and happy times?