We came together to say: Hold on

The lights go out all around me

One last candle to keep out the night

And then the darkness surrounds me

I know I'm alive

But I feel like I died

And all that's left is to accept that it's over

My dreams ran like sand through the fists that I made

I try to keep warm but I just grow colder

I feel like I'm slipping away

Det går inte en dag mellan var gång jag ser en människa som på något sätt inte mår bra. Ännu oftare hör jag om någon som inte mår bra.

Bara det att vara hemma ifrån skolan eller jobbet på grund av sjukdom gör en väldigt stressad, hur ska man hinna med allt som man egentligen inte hinner med nu när man är sjuk? Ja, det är frågan. Så småningom kommer den stressen och oron leda till att hela mänskligheten kommer gå in i väggen, både bildligt och bokstavligt talat. För när pressen och stressen är så stor så väljer de flesta att ta sig till arbetsplatsen eller skolan ändå, trots att febern är så hög att man ser dubbelt och när någon ens börjar slita så på kroppen när den inte mår bra så kommer det att tära på psyket också.

Och det ovannämnda är bara en, ganska liten, del av det stora problemet med dåligt mående. Har du någonsin sett dig omkring när du stått i kön för att betala, avnjutit en glass i vårsolen, gått över stan, suttit i klassrummet eller i personalrummet, i korridorerna, hemma, hos grannen och på fester? Och om du har gjort det har du verkligen analyserat dina medmänniskors anletsdrag, hållning och uttryck? Har du funderat på vad som har orsakat det där ärret, den där rynkan, de där ledsna ögonen, de där förväntansfulla glada ögonen, det där leendet eller de där tårarna i ögonvrån? Det finns mängder av orsaker. Det kan vara sportskada, ålder, ett tragiskt besked, ett löfte om evig kärlek i ett förhållande, ett glädjande besked eller panik, stress, press, en jobbig händelse eller vilsenhet. Det finns mängder av orsaker men alla dessa orsaker är en bidragande orsak att den medmänniskan är just den människan som den är. Har du tänkt på det? Funderat på vad den människan har varit med om och om den personen i så fall skulle kunna bidra med information och/eller historier som kan vara till fördel för dig och göra en påverkan på dig och ditt liv? Jag tror att det är viktigt att tänka på sådant ibland. Om du har tur så kan du säkert ingripa i någons liv och göra en skillnad för denne efter att du har läst av något oroväckande i dennes ögon och uttryck. Och säg inte att du inte har tid för det har du, precis som jag sa: när du står i kö, väntar på någon eller något eller helt enkelt har en minut över.

Vart jag vill komma är att om du tar dig tid att studera och analysera någon så kan du göra skillnad i någons liv, en förändring till det bättre. Det räcker om du skickar ett leende till någon som ser ensam ut och har ledsna ögon för att den ska känna sig gladare. Ett ”hur är det” eller ett ”hej!” kan betyda så mycket för den som är utsatt, mobbad, utfryst och/eller ledsen. Du kan säkert inte få en självmordsbenägen att vilja leva och ta tag i sitt liv, du kan inte få en alkoholist att släppa flaskan, en knarkare att skippa drogerna och du kan inte få en mobbad att sluta vara mobbad, du kan inte få den mobbade att vilja gå till skolan/arbetet och de hårda orden och slagen. Men du kan få dem att tänka till, en tanke om att det finns hopp om världen som vi lever i, en känsla av att det faktiskt finns någon, om än en komplett främling, som månar om dig och tycker att du förtjänar få ett leende och några vänliga ord. Du kan göra skillnad. Du kanske inte mår bra själv, vad vet jag, men om du börjar med vänlighet så kommer du förhoppningsvis bli bemött med vänlighet och om du inte blir det så förtjänar inte den personen din uppmärksamhet alls.

Jag har tappat räkningen på trasiga själar som jag har mött, de är så många. Och om de inte är trasiga så är de såriga och tärda. Det jag har lärt mig är att det inte behövs synas vid första anblick om hur personen i fråga mår. Den behöver inte ha en anorektisk kropp, ärrad och sårig kropp, sår på händerna efter att de för många gånger förts ner i halsen, sönderknarkad näsa, sprutmärken i armvecken, spritluktande andedräkt och dimmiga ögon. Bara för att någon mår psykiskt dåligt så behöver det inte synas på kroppen, det gör det i princip bara när det har gått för långt. När ingenting räcker, när all hopplöshet, förtvivlan, panik, vilsenhet, apati, rädsla och oro inte kommer ut på något sätt, när ingenting räcker till och bara det destruktiva finns kvar. Det är då som det börjar synas, om personen ens finns kvar då, om hon eller han inte redan har gett upp innan det självdestruktiva kom in i bilden.

Jag är lite osäker på om det jag ville få fram har kommit fram och blivit förstått. Jag vet inte riktigt vad det var jag ville få fram från början. Men nu vill jag i alla fall bara säga: bemöt dina medmänniskor med ett leende, analysera och ta in deras drag noga. För vem vet, du kan komma att göra en stor skillnad i hennes eller hans liv.

I've been there too,

when everything falls apart and the best you can do is

get through each day wonderin' will this never end?

Is it always gonna be this way?

And the greatest lie you've ever been told is that

you're the only one to ever walk on this road

And now you'll never see the light of dawn, so we came together to say

Hold on

-18/2-08